Frågor att diskutera inför webinariet 21/10

• Hur kan ni hjälpa adepten att få möjlighet att pröva alla delar?

Jag kan tillsammans med min adept lägga upp en plan över hur vi vill att vår gemensamma tid ska se ut. Först är det viktigt att utgå ifrån adeptens önskemål och idéer on hens undervisning. Det finns kanske något område som är svårare att handskas med och då kanske tryggare att starta med. Det tar ju också en tid att sätta sig in i läraryrket från det att man kommer ut, frågorna är många. Tillsammans kan vi skapa en väg mot ett tryggare lärarliv, på många plan. Men en väldigt viktig faktor i detta är att det också finns en rektor som ser till att denna tiden finns. En rektor som ser fördelarna i att tidigt få stöd i sin yrkesroll och en möjlighet att snabbare komma in i denna svåra roll. När det obligatoriska mentorskapet nu har tagits bort känns det tveksamt att redan ekonomiskt pressade rektorer ger  mentorer tid för att träffa en redan anställd, legitimerad lärare. Tyvärr. Jag kan bara reflektera utifrån min egen skola och där ser det nog tyvärr inte så ljust ut vad gäller mentorer.

• Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med?

Genom mina yrkesår och många möten med elever, kollegor, chefer och vårdnadshavare, kan jag som mentor bidra med mycket. Jag kan stötta i svåra situationer, inte berätta "hur" det ska gå till, men lugna, reflektera och se till att adepten ser sin egen roll och en vilja att ständigt utveckla den. Jag är fackligt ombud på min skola och har under några tuffa år på skolan fått sitta med på diverse möten och svåra samtal där en kollega/ medlem känt sig kränkt, uthängd, sviken av chefer / kollegor/elever/ vårdnadshavare. Det har varit en oerhört stor lärdom att sitta med som extra öron, lyssna på vilken typ av samtal som förs, reflektera efteråt vad som gick bra och inte, tänka till över hur jag själv skulle agerat i samma situation, vare sig jag varit anställd eller chef. Många gånger behöver personer i någon sorts svår situation bara bli lyssnade på och det kan jag bidra med. Jag har erfarenhet av att lyssna på mångas berättelser och dessa personer har också upplevt att jag faktiskt lyssnar, på riktigt.

• Vilka är dina egna förväntningar?

Mina förväntningar är ganska många. Jag hoppas och tror att jag kommer att få fler verktyg att arbeta med när det gäller att lyssna på andra människor. Det är utmanande att läsa om alla olika metoder som finns och sedan också få testa på hur man själv använder dem. Det är ju en sak att tänka på hur man ska göra, men mycket svårare att faktiskt få det att fungera. Att inte avbryta adepten och komma med lösningar, som man gärna vill när man samtalar med någon. Att hålla en lagom professionell och privat relation, att kunna läsa av när det är dags att gå vidare, det är många steg som behöver fungera. Det kommer att behövas tid och träning för att få detta att bli så bra det går. Kanske måste detta uppdrag vara ständigt pågående för att man inte ska glömma av hur man gjorde? Kanske måste man kontinuerligt gå vidareutbildningar för att hänga med och inte fastna i tryggheten.

• Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten?

Jag kan se till att den tiden vi får av rektorn blir så bra som möjligt. Att vi båda kommer förberedda och laddade inför våra möten. Jag kan också skapa en trygg plats där vi alltid ses, där vi inte blir störda och där samtalet får ta sin tid. Vi ska ju tillsammans sätta upp regler och ramar för hur vi vill ha våra möten och där ser jag det som en självklarhet att vi bokar in våra möten kontinuerligt, att vi har en dagordning för vad vi ska diskutera och att det finns tid för andra saker som dyker upp och behöver bearbetas. När adepten är ny i sin lärarroll är det ju än viktigare att mötena känns välplanerade och seriösa. Allt eftersom tiden sedan går kommer ju adepten att kunna  klara sig utan mentor och det får man ju också bestämma ihop, hur man gör när det gått ett tag.

• Kan du vara långsiktigt engagerad?

Det beror ju helt på vad man som mentor får för typ av uppdrag och vilka tidsramar som finns för att kunna skapa ett långsiktigt engagemang. Förhoppningen är väl alltid att man får den tiden som behövs för att faktiskt kunna vara ett stöd och ett bollplank för adepten, men det finns ju många faktorer som måste stämma väl ihop för att det ska fungera i praktiken. Jag arbetar ju som bildlärare på skolan och har ett helt annat schema än många av mina kollegor vilket skulle försvåra ett samarbete med en adept. Det skulle ju ligga på rektorn att se till att tiden skulle passa båda. Det skulle ju vara ett enklare uppdrag att vara mentor åt någon i sitt eget ämne och kanske till och med i ens eget arbetslag, men den chansen är ju inte så stor.

• Vilka hinder/ dilemman kan ni se i detta uppdrag?

Det största hindret är tiden. Det är så mycket som ska passa ihop för att få till en bra tid att ses på, som passar båda och som känns viktig och relevant att prioritera. I skolans värld finns inte så mycket "tid över". Det får inte vara så att man t. ex. sitter på sin lunch och samtalar för att överhuvudtaget få till ett möte. Ett annat dilemma är ju personkemin. Det kan vara så att man helt enkelt inte "klickar" med sin mentor eller adept och därför inte får ut det man borde av sin tid tillsammans. Det kanske är så att man faktiskt redan har en annan person på sin arbetsplats som bättre fungerar som mentor, men som inte har det uppdraget. Då får man återigen lita på att rektorn tar ansvar för att utse en ny mentor, om det finns någon sådan.