Hägg och Kuoppa har skapat en samtalsmodell med flera användningsområden. Syftet för samtalet kan vara ett vägledande samtal, eller vara en utgångspunkt när en samtalsledare ska reflektera över sin roll. Det tredje syftet kan vara att modellen används som bas vid pedagogisk verksamhet. Inspiration till sin modell har de hämtat från The skilled helper, av Egan (1975). Egans modell innehåller tre delkomponenter eller moment.
Varje fas domineras av ett syfte, vilket författarna är noga att betona att så tydligt är det inte i verkliga samtal.
I fas 1 ska samtalsledaren försöka "sitta på klientens stol" och förstå klientens situation utan att försöka "rätta" klienten. Det kan vara svårt att inte snabbt gå in och berätta vad man som ledare tycker är den rätta lösningen på problemet, men det är här viktigt att inte göra det. Klienten måste få berätta färdigt innan samtalsledaren sammanfattar klientens situation och då också låter klienten godkänna versionen eller rätta den.
I fas 2 är det en vidgning av klientens perspektiv som eftersträvas. För att kunna göra detta på ett bra sätt krävs att samtalsledaren har god självkännedom och kunskap om andra människor. Det krävs också att hen har koll på vilka psykologiska, pedagogiska och sociologiska teorier som styr människor och ett mod och en kreativitet för att få klienten att våga öppna upp och tro på sina möjligheter. I slutet av denna fas sätter samtalsledaren och klienten upp tydliga realistiska och specifika mål, som ska vara klientens mål, inte påtvingade av ledaren.
I fas 3 arbetar de båda fram en handlingsplan, även här är det väldigt viktigt att klienten hela tiden är med och godkänner det som bestäms, annars kommer det inte att fungera. Däremot ligger det hos samtalsledaren att uppmuntra och komma med kreativa förslag. Ett samtal kan innehålla alla tre faserna utan att vara speciellt långt. Ibland räcker det med bara ett fas 1 samtal, ett klarläggande och klienten själv får syn på vad som behöver göras. För andra kan det behövas flera samtal i fas 1 för att klienten ska kunna gå vidare. Det kan också gå i vågor så att samtalet kommer att gå tillbaka till fas ett flera gånger.
Samtalsledarens roll är ju i dessa faser att vara en "underlättare" för den som behöver hjälp av någon anledning och då använda en konstruktivistisk modell. För att vara en vägledare ska man eftersträva att:
* skapa en respektfull och personlig kontakt med klienten
* ge stöd att berätta sin historia
* leda ett lyhört och klargörande samtal
* hjälpa klienten att skapa sina egna handlingsplaner
* utvärdera genom ömsesidig delgivning av upplevelser av samtalet.
För att kunna hålla professionella samtal krävs vissa färdigheter. I fas 1 krävs förmågan att:
- lyssna
- omformulera
-sammanfatta
- respektera och
- härbärgera den andres version
- ställa frågor
- vara tydlig
- inleda och avsluta samtal
Man ska vara medveten om att i samtal i verkligheten är det inte alltid så lätt att skilja de olika färdigheterna åt.
För att samtalet ska kunna bli bra krävs att det finns ett bra ställe att sitta och samtala på, att samtalsledaren håller ögonkontakten, visar att hen är intresserad, gör ljud som får klienten att förstå att hen blir lyssnad på och att röstläget och taltempot passar klienten. Vägledaren måste göra det tydligt att hen har lyssnat genom att ställa sammanfattande frågor, att hen tagit emot och härbärgerar klientens berättelse.
Frågorna som ställs kan vara:
- öppna frågor (inget förväntat svar)
- slutna frågor (kan besvaras med enkla fakta)
- ledande frågor (innehåller ett svarsalternativ)
- attackfrågor (innehåller ett ifrågasättande, en anklagelse)
I fas 2 kan vägledaren använda sig av vissa arbetssätt för att hjälpa klienten att fatta beslut, se möjligheter och sätta upp realistiska mål:
- sammanfattning ur vägledarens perspektiv
- verbalisering
- konfrontation
- utmaning
- listning
- visualisering
- rollspel
- information.
I fas 3 är de speciella färdigheterna att:
- spåna
- inventera
- formulera delmål
- utvärdera
- avsluta.
Avslutningsvis diskuteras om samtal i verkligheten kan vara så här linjära enligt författarnas presenterade modell och de själva kommer fram till att det kan de nog inte. Verkliga samtal har rundare former, beskriver de, samtalen slingrar sig och böljar som vågor, fram och tillbaka. Författarna vill med sin modell ge möjligheter till läsaren att välja och anpassa metoden till sitt eget bruk, utifrån användningsområde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar